En dikt av Karin Boye som syftar på den första krigsjulen. Alltså julen det år då andra världskriget bröt ut. En dyster tid, men vi tycker att texten ingjuter så mycket hopp och tröst att vi valt göra den i ett upptempo. Som en påminnelse om att även om världen kan vara mörk just nu så blir det bättre om vi tar hand om varandra.
